Idag när jag jobbade så åkte Kenny förbi hos vår vet här i Säter, inte han som opererat Ozzy utan den andra. Torkel var ute så Kenny stannade o bad honom kika på Ozzy. Dommen blev att det inte var någon fara med Ozzy iaf. Men de kommer ta tid för svullnaden o gå ner. Han frågade även hur de gick på promenaderna, om Ozzy satte sej ner mycket. Då kom min fundering när Kenny berättade de...Jag har ju bara rastat Ozzy på gården hittills...har jag missuppfattat den andra vet ang rastning o promenader...Vet att de sa att de första dagarna skulle va lugna. Men sen när han började blöda så antog jag att läkningen började om från början den med. Så nu på kvällen när jag slutat så tog jag först ut Ozzy på gården för rastning. Han var lika hispig och stressad som de känns att han är då han far fram i 200km/h. O i början var han som besatt av baken igen, en liten brottningsmatch blev de för o få han o sluta. Men sen så tog vi stegen mot vägen. Började gå runt kvarteret. Det gick över förväntan bra så vi fortsatte runt ett kvarter till, o ett till. Han var precis som vanligt på promenaden. Luktade, slickade o skvätte lite grann=) Njöt varje steg vi tog av att han fick vara hund igen, o göra de saker som hundar gör + att vara utan tratten så pass länge. Väl inne blev de lite vatten sen nattning. Nu ligger han o husse o sover. Känns som han e lite nöjdare nu iaf. O jag med!!=)
Han böjde sej bak mot rumpan nyss men då bara luktade han. Inte alls samma besatthet av att nästan attackera, som han gjort tidigare. Han vart nog o må lite bättre av en promenad tror jag!!=)

Kan hans stress på gården vara överskottsenergi?

Imorgon tänker jag ta en till promenad med honom på förmiddagen. Sen kl 2 har vi återbesök hos vet i Hedemora, där vi opererade honom.

Ska fråga han om promenaderna. De måste ju bara varit så att de va viktigt i början o vila mycket o ta de lugnt. Nu måste de ju bara va bättre om han får röra på sej o få igång blodcirkulationen. Torkel nämnde även att de kunde blöda om de vilade för mycket oxå, iom att blodtrycket sjunker o så...
Ska även fråga om han vet på ett ungefär vart någonstans i läkningsprocessen vi ligger. Om de går framåt lr om vi står still. Vi måste ju iaf ha kommit en bit tycker jag!
Känns iaf skönt att en till vet har kikat på honom, o klämt o kännt.

Annars så äter, dricker, kissar o bajsar Ozzy iaf så även det de känns som friskhetstecken. Skulle han ha ont så skulle han inte trippat på som vanligt på promenadn tycker jag. Utan sätta sej ner mycket lr så. Jag borde iaf märka om det var jobbigt åt honom. Men de kändes bara positivt!

Känns som om jag ser ett litet ljus i tunneln, öven om de bara är ett litet. Och vi bara tagit ett bäbissteg i läkningsprocessen!